Hej alla bloggläsare!
Dåliga nyheter, jag har brutit foten... Hur det gick till ska jag berätta.
Den 25/12 så var jag ute på ljusterö för att dagen innan så firade jag jul där. Men i alla fall, så var jag på väg från en bensinmack/affär och så gick jag snett på några slangar. Så jag trillade ihop och hade jätte ont i foten. Jag kunde knappt ställa mig upp och behövde hjälp från min pappa och butikägaren som vi kände. Men jag tog mig upp och tog mig till bilen. Och sedan dess så har jag haft ont i foten hela tiden. Alla som jag kände trodde att det bara var en stukning. Men så fel dom hade. Jag hade fått en spricka i foten. Så igår åkte vi till olika sjukhus. Men till slut så fick jag en rönken och så var jag tvungen att gipsa foten och benet. Så det var historien. Men ska ta och avsluta nu så ses vi i nästa inlägg.
Ha ett bra liv och gått nytt år!!

[Bild]

Hej alla bloggläsare.
Jag vet inte hur långt det här inlägget kommer att bli. Men jag har en god nyhet bland massa dåliga. Och det är att jag har slutat att skära mig. Och det känns så skönt!! Jag har även lovat mina föräldrar det. Så då har jag ännu en anledning att hålla mig borta från det.
Men en utav dom dåliga nyheterna är att jag har slutat att äta. Och när jag väl äter så spyr jag bara upp maten. Och jag gör det med flit. Och ni vet säkert hur.
Jag hade problem när jag var yngre att jag åt för mycket. Men då spydde jag inte upp maten. Då åt jag bara. Och varje dag under en tid så åt jag till middag en stor subway macka och en påse ostbågar. Men nu har jag slutat med det... Eller jag var runt 16 år när jag gjorde det. Och nu har jag 18 år och fortfarande överviktig.
Men anledningen till att jag skriver detta är för att jag känner att jag kan skriva av mig på denna blogg. Och för att jag litar på er läsare. Men ska avsluta nu. Ska på en buss.
Ha ett bra liv!!

Hej alla bloggläsare.

Jag hade tänkt att öppna upp mig i detta inlägg och berätta om mitt självskadebeteende och under åren som jag blev mobbad. Och vi kör båda samtidigt.

Jag har alltid självskadat under hela mitt liv. När jag var liten så dunkade jag huvudet i väggen när jag ville "straffa" mig själv. Och här är när mobbningen kommer in. Jag började i en skola som inte förstod varför jag var som jag var. Jag blev mobbad och barnen omkring mig sa att jag hade en sjukdom. Lärarna gjorde ingenting för att förbättra det även fast jag berättade för dom.

När jag hade gått i den skolan i några år så gick jag och fick diagnosen Aspbergers syndrom. Det gjorde så att jag fick byta till en special skola. Som hade mindre klasser och elever som var lik mig. Jag passade in, men efter ett tag så blev jag mobbad igen.

Flera år senare efter mobbning och annat så träffade jag en tjej i min parrarell klass som självskadade. Jag tyckte att det var kontigt och undrade varför hon gjorde det. Men jag tyckte även att hon var modig. Så en dag efter att jag hade blivit mobbad så lånade jag en sax från klassrummet, gick in på skoltoaletten och skärde mig på armen. Det gjorde ont så jag bestämde mig för att aldrig göra det igen.

Fortsättningen får ni läsa i del 2

Ha ett bra liv!!

Hej alla bloggläsare...
Jag ville bara berätta att jag ligger inne på mentalsjukhus igen. Det är en lång historia som jag inte vill prata om. Men jag blir utskriven idag i alla fall. Så det är ju i alla fall possetivt. Men ska avsluta inlägget nu. Så vi ses senare.
Ha ett bra liv!!

Hej alla loggläsare.

Jag tänker berätta sanningen om mig själv idag. So here we go.

Mitt namn är Paulina Ljustermo, jag bor i en stad utanför stockholm som heter Åkersberga.

Jag är 18 år gammal och snart 19 år. Jag fyller år den 22 januari, och är född året 1997.

Jag har diagnoserna Autism och Självskadebeteende. Jag skadar mig nu för tiden nästan varje dag och ibland även flera dagar per dag. Jag har haft problem med mitt självskadebeteende sedan jag var 15 år gammal. Jag har haft uppehåll i flera månader, men jag har alltid faligt tillbaka. Jag vill igenkligen sluta att skada mi själv helt och hållet. Och sist som jag slutade så trodde jag att jag hade slutat för gott. Jag har ärr på både mina armar och ben. Men jag skäms inte över dom.

Jag älskar att läsa, skriva och lyssna på musik. Och det är tre saker som jag inte kan överleva utan. Det är några få saker som både triggar mig och räddar mig.

Men det får räka för den här gången. Så vi ses i nästa inlägg.

Ha ett bra liv!!

Jag sitter här helt ensam, fast med människor omkring mig

Ingen ser mig, ingen förstår min smärta

Jag är mig själv, men det duger inte för någon

Jag känner mig ledsen, sviken och hatad av vänner

Dom är med andra, men vill inte ha mig med dom

Dom går på fester, som jag inte ens är bjuden på

Jag skär mig, djupare och djupare för varje dag

Men jag döljer det, med kläder på kroppen

Vill inte förlåta mig själv, det vill ingen annan häller

Ska jag ta livet av mig, det är frågan

Eller ska jag fortsätta leva det här skit livet

Frågan är, ska jag kämpa, eller ska jag dö...